tisdag, maj 02, 2006

som små oskyldiga änglar dyker de upp från ingenstans

östermalmsbarn på väg till eller från gympan. trots att de flesta knappt når över receptionsdisken ser de godisskålen på långt håll. med stora hundögon blickar de bedjande upp på mig och frågar så snällt så snällt om de får ta en karamell. javisst självklart säger jag lite förstrött. blixtsnabbt kastar de sig över godisskålen och gräver och väljer och donar. i ett försök att dölja sin girighet funderar de på vilken färg de ska välja, men det slutar ändå alltid att ngra åker ner i fickan. spelar roll vilken färg, alla smakar ändå bara socker och artificiellt färgämne!!! aaarrrggghhh, lismande och insmickrande ungar, ni förstör ändå bara era tänder.